Det var fint. Jag kände egentligen mycket mer än jag hade tänkt mig. Efter allting så började jag tänka på vad vi hade gjort och vad det kan betyda, men vi båda verkar vara på samma plan, men man saknar liksom. Varandra.
Nu ligger jag med rena sängkläder, mätt som få, magen är fylld med mat, semlor och choklad.
Jobb kallar, måste skaffa jobb nu, verkligen nu. Min anställning tog som sagt slut och sökandet måste gå i många varv runt i en cirkel. Läraryrke, serviceyrke.. nej men, allt liksom.
Jag har kollat igenom en hel del volontärarbeten och blir väldigt intresserad över att få åka runt i hela världen och hjälpa till. Dessa bilder har verkligen startat igång en längtan till att få vara med och hjälpa.
Mat, kost, näring och diet. Numera när jag tänker på mat så ser jag mina favoriträtter framför mig och det är ganska många. Jag är en sådan där som verkligen gillar mat och jag gillar att äta varierat. Den absolut löjligaste trenden som kommit till är att vi människor är rädda för mat. Det är som om vi hade varit rädda för att andas, varit rädda för att gå eller något av de andra mest basala saker vi gör i livet. Hur är det möjligt?
Hur är det möjligt att mat har kommit att skrämma oss så – oavsett om det är kolhydrater eller fett som väcker rädslan i kroppen? Den absolut roligaste illusionen av dem alla är ju när en människa suger in all information som står i media och självsäkert deklarerar det man läst: att man ska akta sig för frukt, makrill och vit pasta. Helst ska man hålla sig undan från nöt och gris samt att fullkorn är lurendrejeri. Äggula är livsfarligt och vill man gå ner i vikt så ska man hålla sig undan från alla slags lightprodukter.
“Vad ska man äta då? Torsk och broccoli?”
Det där resonemanget går att skriva en hel uppsats om och egentligen är jag dum som använder ordet ”roligaste” när jag beskriver fenomenet då det är allt annat än roligt. Men vad ska man göra? Jag blir helt matt när jag inser hur mycket utbudet av information faktiskt skadar vårt sunda förnuft. Vad ska den stackars människan äta då? Torsk och broccoli?
Att sedan en viktminskning ofta är önskvärt i dessa sammanhang gör det till en säker väg in i världen av lågt självförtroende. Jag önskar att jag hade en sådan där penna de har i filmen Men in Black. Tänk att få nollställa synen på mat som många människor har och bara få skapa grundkänslan: mat är grunden till en fungerande kropp.
För allvarligt talat, hur snyggt är det med en endast nerbantad kropp? Ingen träning har fått bygga muskler (för äter du inte ordentligt så orkar du inte med det) och ögon som förlorar sin livsglans? Det finns ingen tröja i världshistorien som är så snygg att den väger upp utseendet av det där.
Innerst inne krockar den här trenden med våra överlevnadsinstinkter. För vissa av dieterna som promotas så högt (och lyssna nu på hur snedvridet det är) har som förklaring på hur det ska kännas när kroppen går in i en överlevnadsfas. Så här förklaras det ofta med en pulverdiet eller lågkolhydratskost – “hur det ska kännas om du gör rätt” :
“Efter några dagar kan du få en ganska obehaglig känsla i kroppen, darrig och orkeslös samt väldigt trött. Ibland kan andedräkten få en acetonliknande doft… detta är helt normalt och betyder att kroppen ställer om sig och tar av de egna fettdepåerna istället. Men det går över… allt är som det ska.”
Ketos (ett metaboliskt – nedbrytande – tillstånd) innebär att kroppen blir ställd i en krissituation. STOPP!Så detta ska vara naturligt alltså? Att du medvetet försätter din kropp i en försvarsmekanism som är till för kris, överlevnad och som dessutom kan vara bra att ha som reserv om du verkligen hamnar i en situation där det behövs?
“Känn efter: orkar du leva?”
I min värld så genomför man en livsstilsförändring för att förbättra syreupptagningen, vilket ger bättre kondition, som underlättar för kroppens organ att arbeta så att både mina ben och hjärta blir starkare – och tillgodose kroppen med alla näringsämnen så att den utvecklas och blir bättre och bättre på det jag vill kunna göra i livet.
Det finns en känsla att gå på när du gör en kostomläggning. Känn efter och gå igenom styrka, ork, uthållighet. Orkar du leva? Orkar du med vardagen och orkar du fläta in det där du så gärna vill ha med i livet – familj, träning, karriär, lugn och så vidare?
Jag vet att det inte alltid är det lättaste och vi arbetar med oss själva ofta, väldigt ofta. Men om du får in sunda vanor i själva grunden av livspusslet så är det enklare att ta tag i det andra. Tänk efter: en mätt kropp som får leva i rörelse tar oftast mer vakna beslut och ger dig möjlighet att anpassa livet efter vad du själv vill.
Här har ni en video på hur ljud går till på de olika sätt som ni som brukar hålla i mirkrofon kanske inte känner till, eller redan känner till. Men finns säkert många därute som inte har någon som helst aning. Men i vilket fall, kan få se nu, vilka misstag man inte ska göra och hur du då istället kan göra.
Det började med att göra sig i ordning, sedan invänta lite för-gäster. Vi skulle föra lite innan vi skulle gå ut (och hitta en bra vy för att se på fyverkerierna). Jag satte på läppsyl, mörk läpp-penna och mitt röda läppstift för att få till en skön nyans på läpparna.
Lite extra bara för nyårsafton.
Världens härligaste människa på jorden dök upp, Kian, tillsammans med ett skönt sällskap. Robert sitter till höger på bilden, han hade suttit ett tag med mig, Christian och Thomas.
Folket började få till några leenden.
Självklart log vi åt en hel del annat innan, men det var nu alkoholen hade förmodligen slagit in ordentligt.
När 12-slaget närmade sig så ställde vi oss på en bro.
Sedan när 12-slaget slog in korkade vi upp två fulla champagne-flaskor. Vi fördes sedan vidare med varsinna champagneflaskor i hand. Det såg lite ut såhär. I varje fall för min del.
En liten slumpmässig sak som hände precis efteråt var att jag träffade på en vacker kvinna runt 22-snåret som bara ville komma fram till mig med sina vänliga vänner och kalla mig för ren skönhet. Vi bytte nummer för att vi kom fram till att vi ville hänga med varandra, det vart alltså bara en rolig grej och vi sände några sms till varandra som löd: Vad heter du? - Vi får fika snart! - Du var trevlig! Vi kommer ha kul ihop.
Detta var alltså på vägen efter all gottnyttår-skrikande från alla runt om en på bron. Det hela fortsatte med att jag och Thomas tog en buss tillsammans med ett gäng där den enda jag kände till innan var Jonathan. Vi hamnade någonstans, exakt vart vet jag inte, men jag gissar på Kortedala. Då jag minns att någon ropade Kortedala några gånger. Där firade vi med dans, skratt och glitter i ett studentrum.
Sedan närmade sig klockan 03, då började det sega sig lite och folket blev trötta.
Vi listade ut att det inte kommer bli så mycket fest längre, men vi var glada ändå. Jag tog ett farväl av en ny bekant som föreslog tv-spelande en helg, eller någon ledig dag. Jag tackade ja, sedan åkte vi åkte hem med slitna leenden.
Och där har ni mitt nyår i bild och text.
Hoppas ni som läst haft ett överfint nyår.
Idag har vi däremot haft en dag med storhandel och pizzabak!
Ja, vi var inte helt galna i drickandet, så vi orkade ju med en hel del saker idag.
Såhär såg min pizza ut när den var redo för att proppas in i ugnen,
Lovar att den var svingod.
Det är i alla fall lite grejer ni fått läsa om nu. Vad som händer i mina dagar i Göteborg.
Nu blir det dock läggdags för mig. Ska sova i 8h minst för att orka med jobb imorgon.
Det har varit hur kul som helst att faktiskt greppa tag om det mesta, såsom jobb, lägenhet och nu ska jag väl försöka fortsätta med min försäljning, jag målar och har målat en del.
Har fortfarande en mobil med en display som är helt förstörd. Eftersom jag nu bor inne i stan så hade jag tänkt mig lämna in den någonstans, efter att de röda dagarna har seglat iväg.
Just nu i skrivande stund så kollar jag på fler lägenheter som jag hade tänkt flytta in i efter 6 månader som jag nu har i denna lägenhet.
Som de flesta håller på med som jag har iakttagit så har det varit en hel del med ask.fm, har egentligen inte förstått mig på det, har väl inte heller egentligen brytt mig. Men jag la mig an att testa på det. Det är lite roligare än vad man tänker. Hemligt och mer rakt på pannkakan.
Jag har svarar på allt när jag känner orken och har tid.
Har väl tid nu, så om någon vacker själ därute vill veta någonting så är det bara att tuta på.
Vill bara tillägga på svenska först att Jack Long har tagit fantastiska bilder med vätska. Jag tycker det är helt magiskt och krävs helt klart uppmärksamhet så bra gjort som det är.
Shooting for over 35 years, Milwaukee-based photographer Jack Long has recently published an incredible series of high-speed photographs entitled, Vessels and Blooms. On the series, Jack remarks: “I wanted to advance my fluid suspension/high speed photography to a higher level. I created the liquid vase in the autumn of 2011. I worked on creating the floral forms and leaves through the winter and put it all together Spring 2012. All of my images, unless otherwise noted are single capture events. I do not use photoshop to create composited images. What you see is what occurred in that single exposure.”
“My whole drive in life has been to make a better photograph. Better than I did before, better than my competition, (yes we all have competition in a matter of speaking), Better than the photograph I made just yesterday. I want to find the NEW in what I choose to explore and have that stand as a piece of Art with a capital A.
If I do not engage my viewer, I have failed. If I do not sell a skillfully printed and presented print , I have failed. If my client asks to have an image re-shot…I have failed. It is this fear of failure that drives me to create images that scream SUCCESS!” – Jack Long
Om du vill se fler bilder så kan du finna det i hans galleri: direktlänk.
Minns 1999 rätt väl, på väg in till 2000. Jag var nio år och alldeles överlycklig över att ha fått en fin och splitterny mobiltelefon av min far. Det var en grå mobil med en gammal display (som vi säger idag) utan färg. En sådan där man kunde knappa på genom att dra ned "framskalet" på den. Knappar, tänk. Känns inte som det är något alternativt nu för tiden, knapptelefon. Vet att de flesta har en liggandes någonstans, som bara skräpar i någon låda. Inte många som använder en sådan telefon längre. Ser knappt någon med en ute i alla fall.
Nu är det år 2013. Alltså 14 år senare om vi räknar från 1999. Förändringen är att vi egentligen bara blir mer osociala i vår verklighet. Vi tar fram våra telefoner vid matbordet, på tunnelbanan, på spårvagnen, bredvid vår kärlek i vår säng. (Tekniken tar över, borde vi vara rädda? Nej, vi skrattar åt allt som kanske kan vara farligt istället.)
Jag sökte på 1950-talet vs. 2013-talet på google och bläddrade igenom.
Fann detta: "NIELSEN: MORE THAN 50 PERCENT OF TEENS NOW OWN A SMARTPHONE, FASTEST GROWING SECTOR" klicka här för källa
...och tänkte, ja, okej, att växa upp i de nya generationerna är egentligen att bemöta verkligheten tidigare. Kan tänka mig att internet är rena rama himmelriket för en nyfiken 13-åring på internet. Frågor och svar på allt du aldrig kan ta upp i verkligheten. Det lutar sig dock också mycket mot det negativa. Att inte få vara barn tillräckligt länge. Jag önskar t.ex att jag kunde backa tillbaks tiden och få vara barn längre. Tror att vissa kommer att inse något liknande, att de spolade bort en del av barndomen. Det är det som är synd med tekniken, ett missbruk som fortsätts missbrukas med konsekvenser som ingen bryr sig om.
