Mat, kost, näring och diet. Numera när jag tänker på mat så ser jag mina favoriträtter framför mig och det är ganska många. Jag är en sådan där som verkligen gillar mat och jag gillar att äta varierat. Den absolut löjligaste trenden som kommit till är att vi människor är rädda för mat. Det är som om vi hade varit rädda för att andas, varit rädda för att gå eller något av de andra mest basala saker vi gör i livet. Hur är det möjligt?

Hur är det möjligt att mat har kommit att skrämma oss så – oavsett om det är kolhydrater eller fett som väcker rädslan i kroppen? Den absolut roligaste illusionen av dem alla är ju när en människa suger in all information som står i media och självsäkert deklarerar det man läst: att man ska akta sig för frukt, makrill och vit pasta. Helst ska man hålla sig undan från nöt och gris samt att fullkorn är lurendrejeri. Äggula är livsfarligt och vill man gå ner i vikt så ska man hålla sig undan från alla slags lightprodukter.

“Vad ska man äta då? Torsk och broccoli?”

Det där resonemanget går att skriva en hel uppsats om och egentligen är jag dum som använder ordet ”roligaste” när jag beskriver fenomenet då det är allt annat än roligt. Men vad ska man göra? Jag blir helt matt när jag inser hur mycket utbudet av information faktiskt skadar vårt sunda förnuft. Vad ska den stackars människan äta då? Torsk och broccoli?

Att sedan en viktminskning ofta är önskvärt i dessa sammanhang gör det till en säker väg in i världen av lågt självförtroende. Jag önskar att jag hade en sådan där penna de har i filmen Men in Black. Tänk att få nollställa synen på mat som många människor har och bara få skapa grundkänslan: mat är grunden till en fungerande kropp.

För allvarligt talat, hur snyggt är det med en endast nerbantad kropp? Ingen träning har fått bygga muskler (för äter du inte ordentligt så orkar du inte med det) och ögon som förlorar sin livsglans? Det finns ingen tröja i världshistorien som är så snygg att den väger upp utseendet av det där.

Innerst inne krockar den här trenden med våra överlevnadsinstinkter. För vissa av dieterna som promotas så högt (och lyssna nu på hur snedvridet det är) har som förklaring på hur det ska kännas när kroppen går in i en överlevnadsfas. Så här förklaras det ofta med en pulverdiet eller lågkolhydratskost – “hur det ska kännas om du gör rätt” :

“Efter några dagar kan du få en ganska obehaglig känsla i kroppen, darrig och orkeslös samt väldigt trött. Ibland kan andedräkten få en acetonliknande doft… detta är helt normalt och betyder att kroppen ställer om sig och tar av de egna fettdepåerna istället. Men det går över… allt är som det ska.”

Ketos (ett metaboliskt – nedbrytande – tillstånd) innebär att kroppen blir ställd i en krissituation. STOPP!Så detta ska vara naturligt alltså? Att du medvetet försätter din kropp i en försvarsmekanism som är till för kris, överlevnad och som dessutom kan vara bra att ha som reserv om du verkligen hamnar i en situation där det behövs?

“Känn efter: orkar du leva?”

I min värld så genomför man en livsstilsförändring för att förbättra syreupptagningen, vilket ger bättre kondition, som underlättar för kroppens organ att arbeta så att både mina ben och hjärta blir starkare – och tillgodose kroppen med alla näringsämnen så att den utvecklas och blir bättre och bättre på det jag vill kunna göra i livet.

Det finns en känsla att gå på när du gör en kostomläggning. Känn efter och gå igenom styrka, ork, uthållighet. Orkar du leva? Orkar du med vardagen och orkar du fläta in det där du så gärna vill ha med i livet – familj, träning, karriär, lugn och så vidare?

Jag vet att det inte alltid är det lättaste och vi arbetar med oss själva ofta, väldigt ofta. Men om du får in sunda vanor i själva grunden av livspusslet så är det enklare att ta tag i det andra. Tänk efter: en mätt kropp som får leva i rörelse tar oftast mer vakna beslut och ger dig möjlighet att anpassa livet efter vad du själv vill.

Moder natur är inte dum, glöm inte det.


Källa: http://livskick.nu/smal-trendig-och-orkeslos/