När jag sitter på tåget eller bussen så brukar jag ta fram min mobiltelefon och anteckna. Det har liksom kommit till mig mer och mer nu. 

 

Sitsen jag brukar ta är de som har tomma platser, bredvid sig och framför. Värmen på sitsen folk lämnar efter sig ogillar jag. Som att man är intim med en främling, liksom den varma kontakten med rumpan och sitsen. 

 

Någon gång inom snar framtid kanske jag skriver ned några anteckningar här.

Oftast är de felstavade och felformulerade. Sådant kan dock vara kul.