Har varit sömnlös, orolig och rastlös om tårna. Liksom känt att något är på gång, vilket något är antar jag.

Jag är pirrig, nervös, mjuk men samtidigt spänd i kroppen.

 

Jag njuter av fina ord, men är spänd på grund av att jag inte riktigt vet vad jag ska ta åt mig av. Rädd för känslor, men bemöter dem varje dag. Försöker njuta så mycket jag kan, gör väl det till en viss del redan, då jag tror att tankar och känslor är delvis besvarade. Känns fel att tänka åt någon, men jag får väl hoppas att det är liknande med vad jag tror. Att någon känner något för mig, som jag känner för den.

 

Jag njuter oavsett av nuet, att veta att någon längtar efter mig, att jag är uppskattad, på riktigt.

 

Förhoppningsvis på riktigt.

 

(Jag är väl medveten om att detta är trams som jag har skrivit ned, men det är skönt att på något vis koppla av och skriva ned det någonstans, där jag kan tyda innehållet i mitt huvud från en annan vinkel)

 

 

 

Såhär ser jag ut när jag tänker på det.