Tanken att ta ut metallbiten som var runt min underläpp fanns och hade gnagat. Gnagat på tills det var dags. För all del kändes det som att det var dags, även fast ingen märkt av det när det var gjort. Vissa har märkt på en gång, men inte mina föräldrar, konstigt nog, om jag inte sagt "ser du något förändrat med mig?" - Svaren var med glädje ja. Förstås. Jag själv tycker att det är såhär det ska vara nu.


Bild utan piercing, där vanan kanske inte ligger i för alla