Som de flesta håller på med som jag har iakttagit så har det varit en hel del med ask.fm, har egentligen inte förstått mig på det, har väl inte heller egentligen brytt mig. Men jag la mig an att testa på det. Det är lite roligare än vad man tänker. Hemligt och mer rakt på pannkakan.

 

Jag har svarar på allt när jag känner orken och har tid.

Har väl tid nu, så om någon vacker själ därute vill veta någonting så är det bara att tuta på.

 

Länk: http://ask.fm/staymob

 

 

Om du vill se fler bilder så kan du finna det i hans galleri: direktlänk.

 

Intresserad av mer? Spana då in hans sida med fler projekt: klicka här.

 

 Ligger här i sovrummet och somnar in till Janis.

Minns 1999 rätt väl, på väg in till 2000. Jag var nio år och alldeles överlycklig över att ha fått en fin och splitterny mobiltelefon av min far. Det var en grå mobil med en gammal display (som vi säger idag) utan färg. En sådan där man kunde knappa på genom att dra ned "framskalet" på den. Knappar, tänk. Känns inte som det är något alternativt nu för tiden, knapptelefon. Vet att de flesta har en liggandes någonstans, som bara skräpar i någon låda. Inte många som använder en sådan telefon längre. Ser knappt någon med en ute i alla fall.

 

Nu är det år 2013. Alltså 14 år senare om vi räknar från 1999. Förändringen är att vi egentligen bara blir mer osociala i vår verklighet. Vi tar fram våra telefoner vid matbordet, på tunnelbanan, på spårvagnen, bredvid vår kärlek i vår säng. (Tekniken tar över, borde vi vara rädda? Nej, vi skrattar åt allt som kanske kan vara farligt istället.)

 

Jag sökte på 1950-talet vs. 2013-talet på google och bläddrade igenom.

 

Fann detta: "NIELSEN: MORE THAN 50 PERCENT OF TEENS NOW OWN A SMARTPHONE, FASTEST GROWING SECTOR" klicka här för källa

 

...och tänkte, ja, okej, att växa upp i de nya generationerna är egentligen att bemöta verkligheten tidigare. Kan tänka mig att internet är rena rama himmelriket för en nyfiken 13-åring på internet. Frågor och svar på allt du aldrig kan ta upp i verkligheten. Det lutar sig dock också mycket mot det negativa. Att inte få vara barn tillräckligt länge. Jag önskar t.ex att jag kunde backa tillbaks tiden och få vara barn längre. Tror att vissa kommer att inse något liknande, att de spolade bort en del av barndomen. Det är det som är synd med tekniken, ett missbruk som fortsätts missbrukas med konsekvenser som ingen bryr sig om. 

Allt har rullat på. Jag flyttade från Stockholm i augusti och är nu bosatt i Göteborg i en ganska lagom stor tvåa med två män och två katter.

 

Här söker jag jobb, kurser och allt som har med en rutin att göra med. 

 

Jag har tänkt på att jag ska starta igång med att skriva lite mer men det har inte blivit av. Känner mig verkligen kvävd av tanken att skriva. Nu försöker jag så gott jag kan men allt i skrift för mig känns väldigt rostigt. Tankarna är överflödiga. Jag kan inte koncentrera mig på en tanke i taget, istället kommer 5 eller till och med 500 tankar på en gång. Man vill bara vara simpel men det går inte.

 

Hur som haver så har jag tagit initiativet att vara med i en feministisk bokcirkel och boken som vi ska läsa heter "det enda könet" skriven av Katrine Kielos. Vi ska läsa kapitel 1-8 tills söndagen. Lär bli intressant. 

Dokumentär från 1967 och jag blir helt bländad av alla färger. Intressant och härlig att titta på.