Tack för fina glädjetårar.

 

 

 

 

 

 

Kanske blir detta en viktblogg i några dygn, kanske blir detta en viktblogg i några månader.

All närhet äcklar mig. Har ingen lust, ingen tid och jag känner mig alldeles för stressad för att bli lugn av att någon ska röra mig. Försöker förstå varför det känns så besvärligt när någon tar på mig. Det har varat i längre än fyra månader. Men det känns väldigt nyttigt, jag behöver få vara ifred, min kropp behöver få vara ifred. Inte vidröras på dagar, månader eller år.

Bryr mig inte om hur lång tid det kommer att ta, det får ta sin tid.